Om skattningar av rasismens utsträckning

1 april 2015 | In Blogginlägg på svenska Self-indulgence | Comments?

Låt säga att samhället är mer rasistiskt än vad jag tror. Låt samtidigt säga att samhället blir allt mindre rasistiskt. Om samhället är mer rasistiskt än vad jag tror, och jag får reda på att samhället blir mindre rasistiskt, kommer jag att sänka min skattning av utsträckningen av rasismen i samhället. Avståndet mellan hur rasistiskt samhället är och hur rasistiskt jag tror att det är förblir konstant. Det kan också öka, eftersom vi har en tendens att överdriva betydelsen av nyheter som bekräftar vår världsbild; i det här fallet att samhället inte är så särskilt rasistiskt.

Rasifierade har ofta en annan uppfattning av hur rasistiskt samhället är, främst eftersom de oftare konfronteras med rasismen.

Det är möjligt att vissa rasifierade, och vissa anti-rasister, tror att samhället är mer rasistiskt än vad det är. Precis som mina erfarenheter får mig att underskatta rasismens utsträckning kan deras erfarenheter (av rasism) få dem att överdriva dess utsträckning. Vissa händelser kommer räknas som rasistiska av dem som inte nödvändigtvis räknas som rasistiska av mig. Det beror på om det ingår i det mönster av händelser vars betydelse jag underskattar, och som de överskattar.

Att jag (och många andra) tror att samhället är mindre rasistiskt än det är, är del av vad som gör samhället rasistiskt. Om jag tror att samhället är mindre rasistiskt än vad det är, kommer jag också att tro att de som tror att samhället är just så rasistiskt som det är tillhör de som överdriver rasismens utsträckning. Omvänt kommer de (hypotetiska) personer som överdriver rasismens utsträckning se den som gör en korrekt bedömning som någon som underskattar dess utsträckning. När det kommer rapporter om att rasismen i samhället minskar så kommer avståndet i uppskattning av rasismens utsträckning förbli konstant om samtliga korrigerar sin uppfattning med så mycket som rapporten föreslår.  Eller öka eftersom de som överskattar rasismens utsträckning underskattar rapportens betydelse, och de som underskattar rasismens utsträckning överskattar rapportens betydelse.

Ett del av problemet är att dylika rapporter främst indikerar skillnader, inte absoluta nivåer (om man ens meningsfullt kan tala om sådana). Oavsett om attitydundersökningar mäter rasism på ett rimligt sätt eller inte så kan skillnader ha betydelse för vart vi är på väg. Vad jag borde göra är att betrakta rapporten som goda nyheter, men ändå ändra min uppfattning om rasismens utsträckning åt motsatt håll. Det är värre än vad jag trodde, och rapporten visar inte att det har blivit så mycket bättre som jag tror.

Det finns en rad skäl för att underskatta och överskatta rasismens utsträckning. Det är här erfarenheter blir viktiga. Sannolikheten att jag underskattar rasismens utsträckning är troligen högre än att de som blir utsatta för rasism överskattar dess utsträckning. Det är samtidigt relevant för de som utsätts att jag som inte utsätts förstår i vilken utsträckning de utsätts. Pga hur vi förutsebart reagerar på rapporter om att saker blir bättre ligger det i deras (legitima) intresse att underskatta betydelsen av dessa rapporter. Samtidigt ligger det naturligtvis i deras intresse att det blir bättre. Men sannolikheten att det blir bättre kanske sjunker om sådana som jag underskattar hur illa det är.

Det är dessutom så att pga rasismens utsträckning så är de som underskattar den sannolikt oftare i maktposition. Deras (vår) skattning av rasismens utsträckning har därför större betydelse för vilka åtgärder som kommer genomföras. De risker som är befattade med underskattning tycks då större än de som är befattade med överskattning, även om de senare vore vanligt förekommande.

No Comments yet »

Leave a comment